Dag två på jakten efter Värmlandsälgen

Förmiddag och första såten. Vår jaktresa till Hagfors är riktigt lyckad.

Det är lite snö i luften, nordosten ligger på fortfarande. Himlen är en ton ljusare än blygrå och jag sitter på ett otroligt vackert myrpass. Det känns bra och den känslan stärks av hundförarnas förhoppningsingivande tjatter på bredaste värmländska över radion.

Vi jagar på ett Bergvik Skog-arrende på 6800 hektar dvs 4‰ av Värmland. Det kanske inte låter så men med den populära fotbollsplansjämförelsen är det 10 000 sådana. Spring över det du. Han som arrangerar jakten har bjudit in tjugo danskar och oss. Igår kväll var förbrödringen stor men jag lyckades undvika det avslutande bastubadet.

Nu vart det spännande. Det gick just förbi en liten tjur på myren. Den kom på 80 meter och verkade lite störd. Jag fick inget fritt skottfält under grenarna. Men grannen Jens sköt, vet inte ännu om den ligger. Fem minuter efter kom gråhunden i spåren.
Det här var kul, då fick man upp pulsen idag också ;)

Monicas älgar eller hur man jagar i Hagfors

Jonas har åkt till Hagfors för att jaga älg med Håkan, Krister, Tommy och Roger.

Imorse lottades passen ut efter en kort och kärnfull genomgång av säkerhetsföreskrifter och jaktförutsättningar på värmländska. "Ladde när ni är på passe. Sen kan skjute allt, både store å små å tjurer å kor". Jag fick pass 43.

Det var två km vandring över myr och sedan uppför. Sjöblöt av svett pustade jag ut på ett litet pass i ganska täta trettioåriga blandskogen. Efter en timme dyker han upp. Den fina, lite äldre tjuren med sisådär tolv taggar på något bakåtstrukna horn tittar stint på mig på ett knappt hagelhåll, cirka 25 meter. Jag tittar tillbaka, han värderar om jag är något farligt eller inte. Jag om jag hinner lägga an innan han kastar sig in i tätan igen. Vi bestämmer oss nog samtidigt, när kikarsiktet nått mitt öga är han redan bakom granen. Jag hör hans rusning genom snåren och så dyker han i en smal glänta men det går för fort, jag håller inne skottet. Ögonblicket är förbi, lugnet lägger sig och jag om det hade kunna gått annorlunda.

Nu på eftermiddagen sitter jag fint på en liten myrholme. Det sex grader varmt, lite mulet och en nordostlig vind. Vi jagar äppleälgarna som har ätit sig feta i Gustav Adolf.

A : See Details(Google Map)

Med den här vinden och hundar som driver på söderifrån så måste älgarna välja på att gå öster eller väster om Ögsjön. Och jag passar på den östra sidan......

Alla på sitt

En helg mitt i vinterns vackraste mars. Rasmus spelar handbollssammandrag på Lidingö med Maria som hejarklacksledare, Jonas släpar runt Dumle i Nackareservatet (eller är det tvärtom?) och Arvid åker skidor i Romme med Laura.

"Inte orkar jag dra runt på dig, du din tjocka klump"

Rasmus sliter i Gångsätrahallen. Undrar vad det blev av det där.

Där har vi en lagledare som jagar ut vårt yngsta handbollshopp.

Maria är en engagerad och livsfarlig handbollsmorsa. Ve sig den domare som dömer fel!

Trots ett lysande anfallsspel har det inte gått så bra som det borde. Förlust i alla matcherna men det hettade till när de spelade mot det andra Boltonlaget!

Två coola skidåkare i pisten. Men vad gör de i barnbacken? Håller Laura på att lära Arvid hur det går till i backen?

En välbehövlig paus från backen. Vad gör Arvid för konstig min? Är han ohövlig eller har han gömt bullen under läppen?

Med lite handfast regi från Lauras mamma kan även Arvid se ordentlig ut på bild.

Lova sport 2013

Hela familjen Gramer åkte till Hälsingland för att fira sportlov. Lång lista på allt som skulle hittas på.

Rasmus och Jonas åkte upp i förväg. Det första vi gjorde var att skicka en födelsedagshälsning till Lorna. Lite fryssketen fortfarande men t-shirt och träskor funkar alltid.

På programmet står naturligtvis skidåkning. Vi åker på täkterna runt Kyrkbyn i solen - helt fantastiskt! En dag bär det av till Harsa för att hänge oss helt åt valla, spår och mil efter mil i skogen. Arvid är mästaren med 3 mil.

Skotern står alltid på programmet. Först meka, sen åka. Fast i år måste vi skaffa nya tändstift. Det är den stora modellen, 18 mm, som ska skickas efter. Men det finns ju ett påsklov att åka på också.

Hämta snö och ved är dränggöra.

Kronans underställ är bäst. Arvid fyller väl upp Jonas gamla lumpargrejor.

Dumle har ett lovande stort intresse för hare. Den här gången fick han inte upp någon men jobbade i en och en halv timme för att reda ut trajen medan Jonas och Arvid eldade och fikade.

Takras på dasset måste åtgärdas snabbt.

Sportlov innebär att man måste äta mycket godsaker.

Dumle är bästa fördiskaren. Fast han blev nog lite fetare av sportlovet trots alla jakt- och skidturer i djupsnön.

Hare varit nåt?!?

Dumle och Arvid tränar på harspår bakom Pöltäkta.

Det är lite tålamodsprövande. Man vet ju inte om Dumle sitter hemma på trappen och tigger en liten köttbulle.

Vi gick ut i morse med raska steg utan att se oss om riktigt. Borta på Acktjärnsvägen trodde vi haren borde vara så vi lät Dumle söka ut medan gjorde upp eld för att äta frukost. Men det var på vägen hem vi hittade det färska spåret bara hundra meter bakom knuten.

Hämta haren! Dumle ger inte upp fast han bara är en liten (nåja) valp.

Två unga harjägare. Det kanske inte blir hargryta i kväll men det är riktigt lovande till kommande år.

Tretton på Grönan!!

Arvid firar stilenligt sin trettonårsdag på Gröna Lund.

Hela familjen redo för Jetline - dagens första attraktion.

Tjafsar bara lite med varandra var de ska sitta. Därav det stela leendet.

Maria har bara lite huvudvärk efter första åket. Nu är hon nästan redo för Twister. Hon står i varje fall i kön.

Maria kurerar sig med en kaffe och en donut. Snart kanske leendet når ögonen. Notera bröllopskastellet i bakgrunden.

Nåt av de där benparen tillhör Arvid och Rasmus. De har inte kräkts än.

Den glade mästerskytten med vinsten. Rasmus är kramisen till höger.

Arvid är lite orolig innan han ska åka Kvasten. Men det ska nog bra efter en pizza slice.

Det här är min familj. Det är hur den såg innan Spökhuset. Nu ser de äldre ut, vitare hår och mer rynkor.

Nu är Maria och Jonas illamående. Mycket snurrande tar ut sitt tribut.

Arvid vann, dagen till ära femkampen.

Dagens skörd summeras på Tyrol - klassiskt vattenhål för femkampsklassiker.

Efter några drinkar och välbehövlig mat börjar Marias sjösjuka lägga sig - hon är inte grön i nyllet längre. Hon börjar också få ett visst överinseende med familjen.

Maria går hem med två högvinster.

Elva timmar senare är vi på hem något tröttare men nöjda efter hisnande åk, spännande kamper och skickligt spel. Notan?!? ... fråga inte.

Dinner under the old pear tree

Lorna and Anders, Anna and Pelle with Ida and Nils came and visited us. We had marvellous dinner under the old pear tree.

The desert was the height of the feast!

Midsommar på Solbacken

Diskussionerna pågår förfullt, måste bara säga att status enligt mig är vad man skriver på facebook
barnen, Nils, rasmus och Ida försvann för länge sedan med en varsin Kexchoklad,

Ko-ringen, närproducerat, Södermalm, status är bara några av samtalsämnerna även fast det kan bli högljutt så avslutas det oftast med skratt.

Flaggan hissades ner samtidigt som tre karlar med pinsamt dåliga röster sjöng nationalsången, aldrig igen.

Nu tackar jag för mig och återgår till att lyssna på helt ointressanta diskussioner och på förra genrationens musik.
Begravningsmusik bestäms också...
Tack och hej!

We're playing in the rain

Eken-cup is a glorious feeling when we are playing in the rain.

Arvids lag åkte ut i åttondelsfinalen efter ett böljande slag i leran. Esterna vann med 8-6, knappt rättvist. Arvid gjorde ett kämparmål och åkte ut på två minuter utan anledning - nästan.

Rasmus fanflykt till Cliff var temporär, mer för att fylla ut deras lag eftersom de var en man kort. Det innebar wo och träningsmatch istället.

I kvartsfinalen mötte Rasmus lag Skuru. Efter en mycket spännande match där hela Bolton spelade ypperligt vann dock Skuru. De hade en riktigt bra skytt som fick vågskålen att väga över.